Konferensen för utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik – GUSP/GSFP
Datum: 2–3 mars
Plats: Riksdagens plenisal, Stockholm
Ledamöterna diskuterar aktuella utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska frågor
Vid konferensen diskuteras aktuella utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Konferensen kan anta icke bindande slutsatser som skickas till EU-institutionerna för kännedom. Riksdagen genomför konferensen i nära samarbete med Europaparlamentet. Ordförandena för utrikesutskottet och försvarsutskottet kommer att stå som värdar för konferensen i riksdagens lokaler.
GUSP/GSFP-konferensen hålls två gånger per år. Varje nationellt parlament deltar med upp till sex ledamöter och Europaparlamentet med 16 ledamöter.
GUSP/GSFP-konferensens fullständiga namn är interparlamentariska konferensen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).
GUSP/GSFP-konferensen på webbplatsen Ipex
Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är ansvarig för tillståndsbedömningen för export, men frågan är hur det hela går till lite mer exakt?
Inom ramen för tillståndsbedömningen, exportkontrollen, ska flertalet aspekter tas i beaktning. ISP brukar kalla det för helhetsbedömning och varje enskild exportaffär granskas separat. Grundförutsättningarna för bedömningen för krigsmateriel är det rådande exportkontrollregelverket:
| Svensk lagstiftning | Lag () om krigsmateriel Förordning () om krigsmateriel Bilaga till förordningen (inklusive krigsmaterielförteckningen) |
| Internationell lagstiftning | GUSP (/) EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik ATT (Arms Trade Treaty) FN:s vapenhandelsfördrag |
| Riktlinjer | Giltiga mottagare: stat, statlig myndighet eller av stat berättigad mottagare Slutanvändarintyg behövs generellt alltid Tidigare fall av avledning kan diskvalificera en mottagare |
| Villkorliga hinder | Demokratisk status i mottagarlandet Allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rätt Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikenDen gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) är Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och ett av unionens befogenhetsområden. Den utgör en del av unionens yttre åtgärder. Gusp innebär att unionen i sin helhet och tillsammans med sina medlemsstater antar gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiska frågor och vidtar gemensamma åtgärder i olika frågor som rör dess omvärld. Till skillnad från unionens övriga befogenhetsområden är Gusp uteslutande ett mellanstatligt samarbete och de flesta beslut fattas av Europeiska rådet och Europeiska unionens råd med enhällighet. Europaparlamentet har ytterst litet inflytande på området och EU-domstolen saknar behörighet inom större delen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Gusp härrör från det europeiska politiska samarbetet, som bildades i början av talet. Genom europeiska enhetsakten, som trädde i kraft den 1 juli , formaliserades samarbetet och med Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november , skapades den nuvarande gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Gusp leds av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som är vic Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik var namnet på en av europeiska unionens pelare. Europeiska unionen bestod fram till ganska nyligen av en pelarstruktur utifrån vilken unionssamarbetet sköttes. Pelarna var tre till antalet, varav de övriga två var Europeiska gemenskapen (EG) och Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS). Grunden till pelarstrukturen lades i och med ett av unionens grundfördrag och avskaffades genom att ett av unionens ändringsfördrag trädde ikraft. Det var i samband med att det så kallade Lissabonfördraget trädde ikraft som pelarstrukturen inom unionen avskaffades. Bland annat så innebar detta att Europeiska unionen blev en egen juridisk person och fick sju stycken institutioner knutna till sig. Tidigare var det istället varje enskild pelare som var en juridisk person. För den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens vidkommande, så innebar detta att denna pelare var behörig att sluta avtal för unionens räkning i frågor som föll inom utrikes- och säkerhetspolitiken. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken utgjorde unionens andra pelare. Bland allmänheten kan det antas att den inte är så känd; mes . |