Jesus
Jesus är kristendomens centralgestalt och upphovsman (grundare). Kristendomen som religion uppstod dock efter att Jesus hade dött. Jesus var själv jude, men ville förändra delar av judendomen och framförallt sättet som människorna i Judeen och Galileen (den romerska provinsen Iudaea) där han levde bemötte varandra.
Vid den tiden - för omkring två tusen år sedan - vandrade Jesus omkring och predikade om Gudsriket. Ett av hans viktigaste budskap var att även fattiga och förtryckta fick tillhöra detta rike. Det fanns judar som trodde att han var den Messias som de väntade på. Men de flesta blev besvikna på Jesus när han inte ville göra uppror mot romarna.
När Jesus var drygt 30 år greps han av den lokala ordningsmakten och dömdes som en upprorsman till döden och blev korsfäst (korsfästning var en vanlig avrättningsmetod i romarriket).
För en troende kristen är Jesus Guds utsände son och människornas frälsare. Man kallar honom ofta Jesus Kristus; Kristus är grekiska och betyder "den smorde" (den av Gud utvalde) som är en översättning av begreppet Messias.
Jesus födelse högtidlighålls vid jul. Vår tideräkning utgår från en tidigare antagen tidpunkt för Jesus födels
Tidsaxel över kristendomens historia
OBS! Många tidsangivelser i den tidiga kristendomen är vetenskapligt osäkra och ungefärliga, och vilar i många fall på antaganden och inte på säkra data. Marmarr
Före år
talet
talet
talet
- Tiridates III, kung av Armenien, antar kristendomen, och Armenien blir världens första kristna stat
- En kyrka vigd till Jungfru Maria byggs på den plats där katedralen i Chartres sedermera uppförs
- Lucia lider martyrdöden för sin kristna tro.[1]
- Vid Kyrkomötet i Elvira förbjuds äktenskap och sexuellt umgänge mellan kristna och judar
- Donatisterna i Nordafrika
- In hoc signe vinces; Konstantin den store anser sig ha fått segern vid ett slag av den kristne guden
- Kyrkofadern Methodius lider martyrdöden
- Genom Ediktet i Milano legaliseras kyrkan av Konstantin den store
- PåvenMiltiadesexkommunicerarDonatus såsom vederdöpare
- Konstantin den store sammankallar kyrkomötet i Nicaea, det första ekumeniska konciliet
- Konstantin den store börjar uppföra Födelsekyrkan i Betlehem.
- Den heliga gravens kyrka invigs
- Kyrkomöte i
När börjar vår tideräkning?
Fråga: Från när räknas dagens årtal, är det från jordens skapelse eller började man räkna om någon gång i samband med Jesu lidande, död och sedan återuppståndelse? (P.L.)Svar: Hela vår tideräkning, "f Kr" och "e Kr", har sitt ursprung i att medeltidsmunken Dionysius Exiguus på talet fick i uppdrag av påven Johannes I att utarbeta tabeller som visade när påsken skulle infalla (alltid den första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen) under kommande år.
På den tiden existerade det inte någon "universell" tideräkning, utan olika folk utgick från olika riktmärken. Man talade till exempel om "det tjugonde året efter kejsaren XX makttillträde", "år 76 efter staden XX grundläggande" osv. Den tideräkning som användes inom Romarriket när Exiguus fick sitt uppdrag var den diocletianska som använde kejsar Diokletianus' första år på tronen som utgångsår. Men eftersom Diocletianus bedrivit förföljelser av de kristna, valde Exiguus att i stället ange åren i sin påsktabell från och med Jesu födelse.
Han kom fram till att Jesus föddes år efter Roms grundande och det året blev följaktligen hans utgångsår, år 1, eller som han uttryckte det: "Anno D
Apostoliska tidsåldern
Apostoliska tidsåldern,[1] också kallat apostoliska eran eller urkristendom är det skede inom kristendomen, som följer på avslutningen av Jesu historiska liv och verk och föregår den kristna religionsbildningens begynnande konsolidering till den rättsligt och dogmatiskt organiserade romersk-katolska kyrkan.
Urkristendomens tid infaller mellan tidpunkten för Jesu bortgång omkring år 30 och tiden omkring – Man brukar inom urkristendomen skilja mellan två perioder:
- den apostoliska tiden, och
- den efterapostoliska (bättre: den äldsta efterapostoliska) tiden.
Skiljelinjen infaller omkr. Vid denna tidpunkt var i stort sett alla de ledande apostoliska personerna, vilka stått Jesus personligen nära, ävensom Paulus, döda; då började den andra generationens tid, apostlalärjungarnas tid. Denna tidpunkt sammanfaller dock med den, då genom Jerusalems förstöring och den judiska nationens upplösning den äldsta kristendomens yttre ställning väsentligen förändrades, i det att dess tyngdpunkt måste förläggas utom Palestinas område, varigenom den ock mer och mer ställdes under hellenistisktkulturinflytande. Källorna för vår kunskap om urkristendomen är förs
.