| Scilla siberica |
Scilla är en del av det latinska namnet som denna växt har.
Det svenska namnet är Rysk blåstjärna, men det latinska namnet har blivit det vanligare i detta fall, ialla fall här där jag bor.
Av namnet Siberica framgår att den är sibirisk, den har sitt ursprung ett område från mellersta Ryssland till Främre Asien och Kaukasus.
Växter som har med det latinska namnet Siberica är oftast härdiga i en stor del av vårt land, så även i detta fall.
När vi började samla in växter till vår trädgård så var just Scilla en av de första växter som vi planterade in här. Vi fick en tuva av en granne som har dessa i rabatten mot sin husgrund. Han har en källare som avger lite värme och därför blir inte tjälen speciellt svår i denna rabatt. Hos honom blommar Scillan en hel månad före våra vågar upp i mitten av maj månad. Någonstans läste jag att Scilla vill växa i lite lagom fuktig jord, men min grannes rabatt blir snustorr ibland på sommaren och ändå trivs de bra där.
| Min grannes blå Scilla. |
&nbs
Blåstjärnesläktet
- Namnet Scilla används på svenska för arten Rysk blåstjärna. För staden i Italien, se Scilla
Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjensparrisväxter (Asparagaceae).[2] Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.[3]
Förekomst i Sverige
Som bofasta i Sverige anger Dyntaxa 5 arter och 2 hybrider i släktet Scilla[4], och därtill kommer 3 bofasta arter i släktet Othocallis[5] (vilka inkluderas i Scilla i WCSP, se nedan). Bofasta i Sverige är: Scilla x allenii (hybridvårstjärna), Scilla bifolia (tidig vårstjärna), Scilla forbesii (vårstjärna), Scilla luciliae (stor vårstjärna), Scilla sardensis (liten vårstjärna), Scilla forbesii x luciliae (hybrid, vårstjärna x stor vårstjärna), Scilla forbesii x sardensis (hybrid, vårstjärna x liten vårstjärna), Othocallis amoena (tuvig blåstjärna), Othocallis mischtschenkoana (persisk blåstjärna), Othocallis siberica (rysk blåstjärna).
Virtuella floran tar upp 3 arter i släktet Scill
den scilla De är i allmänhet små växter, med få löv men med mycket färgglada blommor. De är de typiska som du kan plantera i krukor och använda dem för att dekorera borden på terrassen eller uteplatsen. Om vi pratar om dess underhåll är det så lätt att du kanske inte tror det , men låt mig säga att jag är övertygad om att de kommer att överraska dig. Bild - Flickr / carmona Scilla, eller squill, är örtartade, fleråriga och lökformiga växter som är infödda i Eurasien och Afrika med en höjd av cirka 30 centimeter. Bladen är grupperade och bildar en basal rosett och är gröna. Blomställningarna eller grupperna av blommor är terminala racemes, vilket innebär att efter att kronbladen vissnar dör blommestjälken. Blommorna är små, ungefär en centimeter, lila, blå eller vita.. Frukten är en kapsel med en triangulär form som innehåller frön. Släktet består av cirka 90 arter, varav följande är de mest populära: Bild - Wikimedia / Jean-Louis VENET Känd som stellate hyacinth eller Pyrenean squill, det är en lökformig infödd i sydvästra Europa. Glödlampan är gul och blommorna är grupperade i blåakt
Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer. Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats. Om du redan har köpt en prenumeration, logga in .Scillas ursprung och egenskaper
Huvudarter
Scilla lilio-hyacinthus